Allmogeurmakaren i Brännhult

Av Anneli Israelsson

Urmakaren Ambiörn Andersson föddes i februari 1744 på gården Brännhult i N. Hestra, där han bodde till sin död den 24 oktober 1825. Hans far var den lärde och välställde salpetersjuderi gevaldigern Anders Månsson (ca 1708-1769) och hans mor Märit Ambiörnsdotter (ca 1713-1788). Han hade två äldre syskon Måns (1739-1770) och Ingeborg (1740-1787).

Var lärde han sig att tillverka klockor. Kanske av någon inom familjen. Hans morbror Hansson Bergman (ca 1706 1744) var hammarsmedmästare vid Nissafors bruk i Öreryd, men han arbetade troligen endast med grovt smide. Kunskaperna i finsmide gick ofta i arv från far till son under 170o-talet, men om Ambiörns far var kunnig inom det området är svårt att säga. Det fanns i varje fall en smedja på gården i Brännhult med smedstäd, smedtänger och en gammal smedbälg enl. bouppteckning efter honom.

På den fina gravstenen efter Ambiörns föräldrar ser man keruber, en hyvel, passare, såg och en urtavla med romerska siffror. Det kan tyda på att även fadern tillverkade klockor. Keruber är ett motiv som senare dyker upp på Ambiörns klockor. Enl. traditionen hämtade Ambiörns far själv hem stenen från Gotland. Ambiörns äldre bror Måns, måste i varje fall ha varit hantverkare i finsmideri, eftersom han reparerade Mossebo kyrkas brudkrona för tre daler 1761. Möjligen var det även han, som gjorde nya löv av silver till brudkronan tre år senare.

Gott ställt

Ambiörns far dog 1769, 61 år gammal och brodern Måns ett år senare, bara 30 år gammal. Samma år gifte sig Ambiörn med Gunnilla Kiellerstedt (1746-1816), dottern till postmästaren Anders Kiellerstedt (1712-1786) i Vik i N. Hestra. Ambiörn hade det tydligen lika gott ställt som sin far, för Gunnilla fick 100 lod silver i morgongåva. Vid skiftet efter fadern den 1 juli 1771 fick Ambiörn och hans syster Ingeborg dela på 762 daler och 21 öre smt. Nu var det Ambiörns tur att överta gården, som gått i arv i minst tre generationer. För 600 daler blev han ägare till ¼ mtl, varav hälften var arv, enl. köpebrev av samma datum. Gravsten efter Ambiörns föräldrar salpetersjuderi gevaldigern Anders Månsson och Märit Ambiörnsdotter.

Åtta barn

Ambiörn och Gunnilla fick åtta barn, Anders föddes -72, Catharina -73, Maria -75, Måns -77, Christina -78, Ingierd -81, Caisa -84 och Magnus -85. Den äldste sonen Anders dog ogift hemma på gården, 42 år gammal. Förmodligen hade han gått i lära hos fadern, men om han också tillverkade urverk är okänt. Catharina gifte sig med Peter Jönsson och bosatte sig på Lilla Hestra i N. Hestra. Maria flyttade till Stenhestra i Båraryd och gifte sig med Erik Arvidsson från Mossebo i Älvsborgs län. Christina flyttade till Åslabo i Mossebo och gifte sig med hammarsmeden Johannes Sandström. Ingierd flyttade även hon till Båraryd och gifte sig med rusthållaren Nils Benjaminsson i N.Hedenstorp. Måns och de två yngsta barnen dog innan de uppnått ett års ålder.

Typisk stil på stomplåten

Redan när barnen växte upp, var Ambiörn verksam som urmakare i bygden. Själv gjorde han endast urverken. Klockfodralen var det andra som tillverkade, vilket var vanligt bland allmogeurmakare. De urverk Ambiörn tillverkade är lätta att känna igen, eftersom han hade en för honom typisk stil på stomplåten (enl. Einar Magnusson). De klockor som tillskrivs Ambiörn har dock inte alltid en sådan stomplåt. Inte en enda av de klockor vi har fotograferat har den formen på plåten. Stomplåten och en av Ambiörns klockor. (båda bilderna är från "Allmogeurmakeriet i Västergötland och i västra Småland" av Einar Magnusson)

Vad kostade klockorna?

I bouppteckningen efter Ambiörns hustru 1816 får vi veta vad hans klockor kostade. Hans eget väggur med fodral värderades till 10 Rdr (omräknat 60 daler) och bokhållaren Kjellerstedt skulle betala 11 Rdr, 5 sk och 4 runstycken för ett beställt väggur. Bokhållaren måste ha varit Jonas Kiellerstedt i Bogla. Visserligen hade Svante Kiellerstedt i Vik också varit bokhållare, men han blev senare postkontrollör och dog redan 1814. Båda var bröder till Gunnilla, Ambiörns hustru. I Ambiörns egen bouppteckning 1825 är det troligen samma väggur, som nämndes i hustruns bouppteckning nio år tidigare. Fortfarande värderades det till 10 Rdr. Dottern Catharina hade ett väggur med fodral, som värderades till 8 Rdr, när hennes make dog 1828. Klockorna kunde tydligen vara lite dyrare för Ljungsarps kyrka betalade 25 Rdr 1808 (omräknat 150 daler) för golvuret. Om man jämför med det sista beloppet så är det inte omöjligt att han skulle ha fått 100 daler för klockan i Ambjörnarps kyrka. Ambiörns syster Ingeborg och hennes man Arvid Josephsson (1736-1812), som bodde på Stackebo i Mossebo, var ägare till ett väggur, som gick åtta dygn, visade och slog. Vägguret värderades till nio riksdaler enl. bouppteckningen efter henne den 21 september 1787. Det kan ha varit en av Ambiörns klockor. Nio riksdaler var jämförbart med 54 daler smt.

Ägde flera gårdar

Utan tvekan var han en välställd man. Han och hans hustru lämnade ett gediget arv efter sig. Hela behållningen uppgick till 2 587 Rdr 2 sk och 7 runstycken. De var ägare till fyra gårdar, '/ mtl kronoskatte Brännhult i N. Hestra (fastebrev 6 maj 1773), 1/4 frälse Åslabo i Mossebo (fastebrev 1 nov 1785), 3/16 delar av Stenhestra Södregården i Båraryd (fastebrev 14 feb 1798) och 1/8 mtl St. Hestra i N. Hestra (fastebrev 9 jan 1813). Allt enl. bouppteckningen.

Golvuret i Mossebo kyrka

Golvuret i Mossebo

I Mossebo kyrka finns ett golvur som församlingen köpte 1797. På urtavlan står namnet A. Andersson och inuti klockan har kyrkvärden A.J.K, Anders Josef Kjöllerström (1828¬1904) år 1883 skrivit att urverket var tillverkat av Ambiörn Andersson i Brännhult och att fodralet, målningen och förgyllningen var gjord av Sven Morin. Sven Nilsson Morin (1747-1813) var en framgångsrik träsnidare, byggmästare och målare från Gnosjö. Förmodligen har han gjort fodralen till flera av Ambjörns klockor. Han har säkerligen i varje fall gjort fodralet till golvuret i Anderstorps kyrka, se s. 8.