Bengt Kjöllerströms släktsidor

Mossebo socken

Mossebo kyrka får stå som en symbol för en kontinuitet som fanns förr, men som nu saknas. Alla går inte längre i kyrkan varje söndag och pyntar förfädernas gravar. Barn flyttar många gånger långt från hembygden och kyrkan är inte längre centralplatsen i våra liv. Mossebo ligger i Västergötland med gräns mot Småland och Gislaved.

 

Klockaren Josef Hansson på gården Mossebo stom genomdrev som riksdagsman och bondeståndets talman ett nybygge av kyrkan 1773. Församlingen och kyrkoherden hade egentligen beslutat sig för att renovera den gamla träkyrkan från 1500-talet.

Socknen var indelad i 5 rotar

Indelningsverket

Under medeltiden var kontanter inte vanliga, man betalade in natura dvs med spannmål, potatis och ved. När Gustav Vasa skulle slå ner Dackeupproret måste han köpa in legosoldater, som kostade ungefär fem års skatteinkomster för kronan.
Under Gustav II Adolf skapades indelningsverket för att genom utskrivning förse den indelta armen med soldater.. Alla män i allmogen mellan 15 och 50 år uppbådades och samlades till en utskrivningsplats i respektive distrikt. Bönderna indelades i rotar om två till fem hemman där varje rote skulle sätta upp med en knekt, var tionde man i roten skulle utskrivas Därefter skulle roten bygga och underhålla ett torp med åker och äng som soldaten brukade.
Indelningsverket upphörde då 1901 års försvarsreform infördes.

Några bilder från Mossebo

Den gamla spisen på Mossebo stom som är från Josef Hanssons dagar

Milsten vid Stackebotorp

Gammal magasinsbyggnad

Undantagsstuga från 1872

Livet i Mossebo när jag var liten

  Andra världskriget lade sin skugga

Andra världskriget rasade för fullt ute i Europa. Jag minns hur oroligt mina föräldrar lyssnade på nyheterna i radio. Fortfarande kan jag känna kalla kårar längs ryggen när jag hör Hitlers röst. Pappa var väl inkallad större delen av tiden och jag var tillsammans med barnflickan evakuerad till min farfar i Stackebo på tassemarkerna mellan Småland och Västergötland. Där hade jag mitt hem. En gång när jag kom tillbaka till Lund frågade jag mina föräldrar varför har vi inget hem? En lägenhet var ju inget jämfört med en bondgård med hästar, kor, grisar och katter.

Simon i Stackebo vid såmaskinen

Potatisupptagning 

Virkeskörning i Stackebo

Sågbacken 

Här kyrkokvarnen låg, den omnämndes redan 1545 i Skara stifts jordebok. Kvarnen tillhörde då Mossebo kyrka och lydde under Mossebo Stom. Den utnyttjade vattenkraften i Musån, vars vattenflöde kom från sjöarna i socknens östra delar. När talmannen Joseph Hansson köpte Mossebo Stom blev han även ägare till den gamla kyrkokvarnen som då kom i enskild ägo. Ar 1774 ägdes kvarnen av Arfvid Josefsson i Stackebo. Vid delning av stamfastigheten 1789 blev båda gårdarna delägare i kvarnen. Svening Kjöllerström i Stackebo blev ägare till hela Sågbacken 1831 och tillhörde den gården fram till 1902 då det friköptes. Vid sidan av kvarnen fanns en spånhyvel och på senare år även ett cirkelsåg. Kvarnen brukades för malning av säd fram till 1950-talet, då den byggdes om för tillverkning av trämjöl. Den brann ned till grunden 1952.

Mellan 1928 och 1948 ägdes kvarnen av min farbror Arvid och jag var där på besök många gånger. Arvid flyttade till Håhult i Kinnarumma och farbror Gustav köpte gården.

Mjölkkannor

Så här ställdes gårdens mjölk ut för att hämtas för vidare transport till mejeriet fram till slutet av 1960.

Korna hämtas

Jag var inte fyllda sju när det blev min uppgift att hämta korna.

Bilderna här är hämtade från

© Tillkomst

Uppdaterad

Bidrag gärna!

Bidrag gärna med nya bilder och texter och förslag till rättelser. Sänd dem till Bengt Kjöllerström

Maila bengt@kj2.se